Jag trampade på en 5-6 cm hagtornstagg i helgen.

Förra veckan töade större delen av vintern bort. Visst föll det snö på måndagen men under eftermiddagen övergick det till regn då temperaturen steg till fyra plusgrader. Det fortsatte töa medan solen värmde gott under resten av veckan. Till helgen var det i stort sett ingen snö alls kvar.

Det var skönt för det var dags att röja upp på tomten, bland annat på andra sidan skjulet där vi haft bra-att-ha virke (dvs ett mindre skräpupplag), två stora kompostlådor (med ena enbart fylld av gammalt ris och grenar), och två stora rishögar. Planen är att bygga ett Attefallsgarage i det hörnet av tomten.

Eftersom jag dessutom tömt skjulet på en större mängd skräp (dvs bra-att-ha material av diverse material) och samlat ihop gamla skottkärror och annat metall och plastskräp i en stor hög, så behövde vi verkligen köra ett antal rundor till soptippen.

Vi lånade därför ett släp (gratis) från vår lokala villaägarförening som hade både åretrunt-däck och höga gallergrindar till helgen. Lördag förmiddag ägnade vi åt att lasta högen med metall och plastskräp, som fyllde släpet upp över gallrets höjd, och köra till tippen där allt förstås skulle källsorteras noga. Det tog en timme att lasta och mer än en timme att tömma släpet.

På eftermiddagen åkte frugan in till ena sonen medan jag ägnade mig åt att lasta rishögarna på släpet. Dessutom tömde jag samtidigt kompostlådan med ris och grenar på släpet. Det blev ett enormt lass. Innan jag spände ner riset med spännband var lasset mer än fem meter högt, fastän jag varit uppe och hoppat på riset flera gånger.

Jag hann bort till ristippen i Lövsta strax innan fem (då de stänger), och lossade spännbanden för att börja lossa allt. När jag gick runt släpet råkade jag trampa på några grenar som någon annan hade slängt där. Plötsligt skar det till i foten. Det kändes precis som om jag hade trampat på en stor spik!

Det visade sig vara en hagtornspinne med riktigt stora taggar, minst 5-6 cm höga, och en tagg hade gått rakt genom den tjocka stöveln och upp i fotvalvet på vänster fot. Den satt fast, och jag var tvungen att dra ut den ur foten. Det kändes riktigt illa, och första tanken var att jag behövde åka till akuten.

Fast jag hade ju precis lossat på spännbanden och kunde inte bara åka iväg. Skulle jag sätta tillbaka spännbanden eller skulle jag tömma släpet först? Det fick bli det senare, fastän det gjorde riktigt ont i foten. Det var inte bara såret, utan hagtorn har ju även ett gift som är rätt smärtsamt.

I vilket fall som helst tog det en bra stund att tömma det stora lasset. Efter en halvtimme började den mest intensiva smärtan släppa långsamt, och när jag var klar körde jag hem istället. Väl hemma tog jag av stöveln och tittade lite närmare på såret. Som tur var hade taggen gått spikrakt in och såret såg rent ut.

Jag kunde dock knappt röra alls på foten. Jag kunde stödja på foten, men utan en rejäl sula under kunde jag knappt gå alls. Med en sko med tjock sula gick det dock något bättre. Det blev en stillsam kväll i soffan framför dumburken. Däremot var det svårt att sova på grund av smärtan.

Vi hade dock mer att röja, så på söndag förmiddag var det bara att dra på sig stövlarna och halta ut. Smärtan var fortfarande intensiv, men med den tjocka sulan på stövlarna kunde jag åtminstone förflytta mig försiktigt.

Vi började med att lasta allt skräpvirke som jag samlat på mig under 25 år. Det var en hel del, som låg i två stora högar. Jag hade räknat med att behöva köra två lass till tippen, men som vanligt lastade jag med viss omsorg och efter ett par timmar började vi komma till botten av högarna. Vi sparade även på långa och fina plankor (för att flytta skjulet nästa helg).

Det innebar att vi lastade släpet över gallrets höjd med gamla brädor, tätt packade. Jag misstänker att det finns risk att vi överskred totalvikten, men det var bra med luft i däcken och dessutom körde vi väldigt långsamt hela vägen till tippen. Sedan tog det en timme att lasta av alla brädor.

Efter en sen lunch var jag rätt färdig. Foten värkte fortfarade våldsamt och kroppen ömmade efter allt kroppsarbete. Dessutom hade jag träningsvärk i benen efter en liten löprunda i torsdags kväll. Axeln och halspartiet är inte heller helt återställda efter kraschen i Tignes.

Fast det var fortfarande lite pinnar och grenar kvar i riskomposten, och vi ville tömma den ordentligt. Eftermiddagen ägnade vi alltså åt att långsamt gräva genom riskomposten med en bredbladig grep, och lasta alla återstående pinnar, samt grova rötter och annat skräp på släpet. Det blev inget jättelass, men det var skönt att få bort det eftersom vi tänker sprida ut resten på gräsmattan.

Efter att ha tömt det fjärde och sista lasset tvättade jag av släpet och lämnade tillbaka det. Tack för lånet! Resten av helgen tillbringades sittande ner. Foten värkte fortfarande intensivt, och hela kroppen var mör. Nästa morgon hade den värsta smärtan släppt, och nu kan jag gå skapligt utan en sko med tjock sula. Men det gör fortfarande ont.

Jag har även fortsatt lägga ut resedagböcker från våra resor, denna omgång har det varit resor från 2008: Kap Verde, 2009: Blekinge & Öland, Toscana, Jordanien, och 2010: London, Venedig. Dessutom har min artikel från Estoril Classics precis publicerats i KAK's medlemstidning.

Nu väntar jag på att foten (och kroppen) skall läka och sluta göra ont..